Rapporterna var enastående, men samtidigt oroande. Det flögs varje dag i Åre hela april. Det måste ta slut. Blir det storm till Valborg? Blåser eller regnar vår resa bort? Men vår oro kom på skam. Fenix valborgsresa blev en succé – igen.
I fjol 2018 blev det en storslam på Fenix-resan till Åre. Fyra dagars flygning av fyra möjliga. Två dagar termik och sträckflygning, en dag västerut och en österut, och så två magnifika hangdagar i Tväråvalvet, om än aningen korta.
Förväntningarna var på topp inför årets resa, men det var lite bekymmersamt att se hur bra vädret var i april. Flygning i åre varje dag vecka efter vecka, det kan bara inte hålla på. Ska det ta slut lagom till vi kommer upp? Å andra sidan säger Åre-borna att Fenix ofta tar med sig det fina vädret, så vad skulle man tro?!
De flesta kom upp på fredagsmorgonen, och då blåste det som man brukar säga apa. Det blev ett bra tillfälle att lufta utrustningarna på Draklanda, och en stund var det riktigt färgglatt.
Fenix har rykte om sig att vara väl förberedda och flyga bra. I det ingår att man ägnar mycket tid åt markträning. Notera hur svart och rutten isen börjar bli. Det var absolut landningsförbud på isen, och därmed krav på viss erfarenhet och färdighet för att landa på Draklanda.
Men dagen slutade ändå med att de flesta tog sig upp till Hummeln eller tusenmetersstarten och fick schyssta flyg ned efter att liftarna stängt.
Lördagen blåste fet-bort. Utflykt till olika naturfenomen i närheten lystes ut, men dissades av storstadsungdomarna som i stället ägnade dagen åt att se isen på Åresjön smälta, eller åka på shopping till Lundhags outlet i Järpen.
På söndagen var det flygbart igen. Snett från ost, och tappra flygare hängde på tusenmetersstarten där det blev en längre parawaiting i förhoppningen att den sega ostvinden skulle vrida upp på syd som utlovat.
Flera timmars väntande på hängflygrampen gav tillfälle att fundera över klimatförändringarna. Få av oss har sett en så naken Åreskuta i slutet av april. Inte mycket snö alls kvar. Några tröttnade och gick ned till cognacsstenen och startade mot ost. Ett annat gäng knallade upp till skuttoppen och startade där.
Vi andra kom till slut iväg från tusen med djärva snedkliv. Lite kurvande över Hummeln och svartberget men inget att skriva hem om. Inga sorger heller, för vi visste vad vädret hade i beredskap för oss de kommande dagarna. Tväråvalvet kallade med frisk nordväst.
Oj vilken flygfest det blev. Två hela dagar i Tväråvalvet. Den första lagom snäll så man kunde starta uppe i höjd med kabinen. Alla som ville kom i luften. Stora svarta och vassa stenbumlingar i dagen, så det gick inte att vara lika aggressiv som vanligt, utan flyga lite mer disciplinerat.
Solen sken och det lyfte så fint att flera vågade sig på attacker på Västerskutan.
Liftarna gick ganska tomma denna sista skidvecka, och ni ser hur mycket kala fläckar som tittar fram. I snön lyste små isbäckar blått. Det var väldigt vackert.
Valborgsmässoafton startade med så hårda vindar att de flesta trodde det var kört. 15 m/s i byarna på toppen. Men Tväråvalvet har ju den fantastiska egenskapen att man kan knalla nedåt i backen, ned mot Stendalen. Och rätt vad det är går det att starta. De flesta höll sig högt upp, och det krävdes faktiskt en del jobb för att borra sig ned genom det starka hanglyftet. Men väl nära marken var vinden så laminär och fin att det inbjöd till riktig tvättäkta grishang, alltså när man leker så nära marken att man kan sparka på pistkäppar och göra handklapp med skidturister.
Högre upp var det lite skiktat. På en nivå var det viktigt att att hålla sig i framkant så man inte blåste över Skutan. Men ovanför inversionsskikten i höjd med skuttoppen lugnade det ner sig. Man blir aldrig fullärd på hur det blåser runt det där berget.
Anders och Nenne har en U-turn-expo.
Så småningom var det ändå dags att landa. Med rådande vind landar vi inte på Draklanda eftersom sista biten ned kan vara väldigt turbulent och otrevlig. I stället tar vi oss ned på Olympiaplatån, i god tid för att hinna med gondolen som stänger 16:30. Det gäller att trampa på.
Väl nere på marken blir man uttittad av fjällvärdens mest korkade djur. Dags att packa, flygningen är över. I morgon är det skitväder, isen har redan gått.
Vi avslutar med ett stort tack till resegeneralen Per Hjertén och sköter bokning och arrangemang av åreresan för Fenix.
Du har inte behörighet att skriva kommentarer.