I Frankrike skyltar man med sina startplatser riktigt ordentligt.

Att inte tävla och ”bara” hänga runt lär man sig en hel del på. Bland annat har vi blivit vassa att starta tidigt och komma iväg i ett nafs. Moroten att få flyga och piskan med risk för dåligt väder kommer vi iväg före startfönstret eftersom groteska CB ofta har bildas över dalen lite senare på dagen.

Varje flygdag börjar med en ordentlig briefing om dels vädret och dels själva tävlingsbanan. Vi som friflyger knappar ivrigt in banan på våra gps’er men tar bort alla punkter vi tycker är emot oss. Vi får också ta våra egna beslut där vi noga väger in all information vi har fått på morgonen och väljer våra startplatser med yttersta omsorg.

 
En kunnig och entusiastisk tävlingsledning                                          Gissa var vi startade?

Vi upptäcker ständigt nya, lite ovanliga, situationer uppe på starten. För första gången har vi sett en hund som kan flyga. En liten svart hund, som heter Molly, verkar ha lika stor längtan upp i luften som husse och oss alla andra. Vi ser också hjälpsamma klubbkamrater som gör sitt bästa för att få iväg dom som står framför i kön.

 
Svansen går runt som en propeller av glädje.                                En cool Robert med Fenixreklam.

Efter flygningen samlas vi på campingen vid Laragne för att hylla varandras fina flyg och peppa de flyg som nästan blev av. I dag kom till och med några i mål innan tävlingen stoppades. Einar landade på 7:e, Håkan på 11:e och Fredrik på 18:e plats. Totalt ligger Håkan på 22:e och Fredrik på 40:e plats. Einar och Eugen har placerat sig som nr. 1 och 2 på Rookie-listan. Vi som flyger utanför tävlingen har också gjort bra ifrån oss idag och är nöjda med våra flyg.

Den obligatoriska gruppbilden men utan Björn som fotade.

Nu har vi precis avslutat en lektion av en av världens bästa flygare, Craig Collings från Australien. Vi har fått med oss några goa tips att ta med vid nästa plattlandsflygning, så nu får ni se upp!

Vi syns i luften!

/Heléne och Björn