Efter kaffet fick vi omedelbart order om att åka de tre milen tillbaka till Chabre, där det spruckit upp och cumulusarna poppade galet. Återigen prövades dock vårt änglalika tålamod då nordanvinden omöjliggjorde en sydstart, så det var bara att packa ihop och byta start. Väl på nordstarten dröjde det typ 30 minuter innan tasken cancelerades på grund av ett par elakartade Cb-celler i öst, pust! Nu har vi i alla fall cellvikit skärm på alla startplatser på Chabre, ett konststycke inte många bemästrat innan oss.

 

När vi sen, trötta och hungriga, beslutar oss för att fixa käk på närmaste Casino inser vi att det är söndag, vilket är detsamma som stängt i Frankrike och restaurangerna slår upp dörrarna först många timmar senare, typ 24 stycken.

Efter de senaste dagarna har bridge alltmer börjat framstå som en fin och tillgänglig sport som inte är väderberoende. Utrustning som är lätt att bära, någorlunda säker, och dessutom minst lika social som skärmflyg. Nu söker vi en ordförande till vår undersektion. Kvalifikationerna är enkla, det räcker att du ruttnat på att sitta i molnbas på altanen och att du kan skilja på en sang och sangria.

På kvällen belönas vi dock med kvällshang på Mison (episkt naturligtvis). Äntligen fick även vi landkrabbor lite luftkänning. Tur var väl det, eftersom delar av gruppen hotat med att hoppa av till Bassano. Extra skönt när inte ens organisatörerna trodde det skulle funka.

Cirrus och Fenix, två jämnbördiga skärmflygklubbar i Stockholm? Inte alls. De två klubbarna skiljer sig åt som natt och dag har det visat sig efter några dagars umgänge. Medan Fenix kännetecknas av ärlighet, enkelhet och renlighet, så präglas vår kära grannklubb av svindleri, himmelssängar, extravagans och kladd. Naturligtvis älskar vi dem ändå, eftersom vi kompletterar varandra på ett sådant bra sätt.

Till vår glädje har även CPS' representant Helén och Fenix' Björn S anslutit.

Nu kan det inte gå fel, imorgon flyger vi igen!

/Ola & Fredrik