Lördagen 19 juli såg lovande ut. Svaga vindar på morgonen, vilket bådade gott för hangkursen som börjat tröttna på skolbacken. Med svagare vindar skulle det bli möjligt att göra första flyget på höga hanget. För de andra såg eftermiddagen spännande ut. En vindvridning till syd eller rent av sydsodost skulle kunna ge STOR flygning på sydhanget och kanske räcka för att korsa hamnen och ansluta mellan Hammar–stenarna och sydhanget mot Löderup.

Vi blev inte besvikna.

På morgonen var det mycket riktigt svaga sydvästvindar som sakta ökade. Perfekt när man ska göra sitt första höga hangflyg. Irving, Nina och Kent stod redo. Först ut när det fortfarande var på gränsen att bära stod Irving. I sådana lägen startar man allra längst framme på det höga hanget, till höger om vindmätaren. Irving kom i luften med finess, och sedan var det vara att köra på. I den ökande vinden gick det att starta på vanliga stora starten, och snart snurrade de tre runt med de röda remsorna virvlande.

Sedan det blev no-no att starta på hanget ovanför hamnen, det som kallas Rökeriet, har starten vid ostlig vind flyttats till en platå nedanför trätrappan som går ned från vägen 100 meter upp mot radarsilon. Den där starten funkar väldigt bra även vid sydvind, särskilt om vinden är så stark att det blir jobbigt att starta uppe på sydhangets topp. Här är det Jonas Pannagel som startar, samtidigt som Hippie-Kristoffer svänger runt ovanför.

Stor flygning blev det, ända bort till Löderup. Kanske hade det gått att tråckla sig hela vägen fram till strandbadet. Det hade varit kul att landa utanför entrén till hotellet och boka en italiensk buffet!

På väg tillbaka kunde man nå upp snuskigt högt över hanget, och flyga ut bisarrt långt över havet, typ halvvägs till Polen (kändes det som).

Att flyga mellan rökeriet och sydhanget är inte snutet ur näven, men ändå hyfsat lätt en bra dag. Men att ta sig hela vägen runt udden och ansluta till flygområdet framför stenarna, är det få som gjort som inte bor i trakten och därmed bara har en vecka eller två om året att försöka. Det var värt att vänta på. Fredrik och Jonas passerar här framför Björn som fotograferar.

Det blev ett bra tillfälle att granska hamnens nya "nöjeskvarter". Rätt vid havet heter numera Vendel, och drivs av en känd skånekrögare. Uteserveringen under de vita parasollen har blivit superfräsch, med Urquel på kranen.

Nedan Vendel sedd från andra hållet, med hela den renoverade hamnen i bakgrunden.

Vi flög fram och tillbaka över hamnen, bort över hamnen och ut framför Ales stenar, och sedan tillbaka till sydhanget som om vi inte gjort annat hela livet. Det var ljuvligt! Här har grosshandlare Bergkvist har blandat sig i leken också, bilden är tagen borta vid udden öster om stenarna. mot hamnen.

Och sedan tillbaka till sydhanget.

För nybörjarna kanske sådan här flygning verkar ouppnålig, men så svårt är det inte. Mycket träning och bra omdöme är en bra förutsättning. Första gången man passerar lägsta stället mellan hangen, vägen ned till hamnen, känns det lite nervöst (se nedan). Men man måste lita på att lyftet kommer även om man ligger i sjunk. Om lyftet inte kommer får man ta till plan B.

Landning nere på den låga starten framför trappan var en utmaning. Här är det Kristoffer som spättar på för att hitta inflygningsläget. Bästa sättet var att dynga in med öron och studsa mot sluttningen framför flaggstången med en massa vänstervikt, och sedan slänga om vikten och trycka ned på den lilla platån. Inget för den känslige att beskåda, men ganska kul att utföra om man till slut lyckas :-)

En stor händelse under dagen var Stor-Hasses och Jonas P:s insats för att rädda en tornfalk som fastnat i ett taggtrådsstängesl. Men detta kommer att skildras i ett särskilt reportage.