Flygningen blev helt OK, med några några utflykter till Åkers-jä-Styckebruk. Robert gjorde t.o.m en tur-och-retur till Åker eftersom han inte fått P2-brickan ännu och alltså bara får flyga platsbundet – stiligt!

Bilderna nedan visar olika sätt att göra vitt fluff. Moln vet ni hur det bildas. Den vita röken till höger kommer från tävlingen i "Driftning", dvs att köra sin bil med permanent uppställ och spinna så mycket som möjligt, gärna med mycket däcksrök. Driftinggänget håller sina tävlingar på Malmby, och är riktigt kul att se på. Sambruket av anläggningen går utmärkt.

Björn Svedemar fick en fantastiska fågelkontakt (texten fortsätter nedan).

Uppmärksammad över radion på att det låg en vråk och kurvade strax under honom i en annan kärna gjorde Björn det enda rätta – störtdök ned på fågeln, som tyckte uppvaktningen bara var kul. Och sedan låg Björn och vråken och kurvade i samma kärna i vad som kändes som en evighet.

Björn Svedemar berättar:

– Malmby skärmflygfält sön 14 aug, sen eftermiddag. Jag lyckades hitta en bra termikblåsa och kom upp några hundra meter över release. På radion sa Prez att jag hade en stor rovfågel bakom mig. Jag flög förstås dit. Fågeln verkade först inte bry sig. Han var väl van att dela blåsa med andra flygande varelser. Och han verkade inte ett dugg imponerad av att den här nog var litet större än vanligt.

– Att han var den klart bättre termikflygaren stog klart direkt. Han fick bestämma rotationsriktningen (man har väl läst på, han var ju först). Vi cirklade runt, runt, runt med rejäl höjdvinst i varje varv. Väldigt lika glidtal och fart. Plötsligt flyttade han sig 100 m i sidled. Jorå, där steg det bättre. Och jag efter. Plötsligt kände jag hur fågelns attityd mot mig ändrades. Det blev nåt mer aggressivt i hans flygning. Litet av "jag var faktiskt här först".

– Det började med att han strök några meter utanför min vingspets på kontrakurs. Och glodde på mig. Sen lade han sig bakom och snett ovanför. Jag fick känslan av 1:a världskrigets luftdueller. Ni vet, Sopwith Camel, Röde Baronen m m. Nu var det JAKT, fågeln i attackläge och nu var jag den jagade. Jag fick nästan vrida nacken ur led för att överhuvudtaget se honom. Ibland snett bakåt höger, ibland snett bakåt vänster. Och hela tiden uppåt, uppåt, uppåt ...Till slut lessnade ormvråken, gick ur termikblåsan och flög iväg. För jag har svårt att tänka mig att han "vek ner sig". Och jag landade – en fantastisk naturupplevelse rikare.