Rangsta är det enda riktiga kusthanget i stockholmstrakten som går att använda när isen inte ligger. Landhöjningen har gjort att en vassrugge torkat upp tillräckligt för att landa på. Lennart Karlsson hade länge sett fram emot att pröva vingarna på Rangsta, och den 17 oktober gick larmet: perfekt västvind, smit från jobbet!

Foto: Peter Håkansson och Lennart Karlsson

Sedan jag för några år sedan läste om att några hade flugit vid Rangsta hanget och därefter tittade på kartan hur området såg ut, har jag haft en längtan att även jag pröva mina vingar där. Många med mig har ju den uppfattningen att det är ett hang som kräver is på vattnet och det är givetvis att föredra av säkerhetsskäl. Men i sommar har några av våra duktiga piloter varit där och haft fantastiskt fina flyg.

Denna vecka som normalt är jobb från 8–16:30 lyckades jag smita iväg redan på onsdag eftermiddag till Tenstabacken och tillsammans med flera andra (och bra vind) så blev det en bra stund i backen. Där nämnde Peter H8 att ett besök till Rangsta var på "G" på fredag em. om väderprognosen höll sitt löfte.

Sagt och gjort, på fredag stängdes datorn efter två och därefter hem för att hämta grejorna samt fylla på kaffe i termosen. Fixar en vägbeskrivning och iväg. Köar på Nynäsvägen och svänger sen av mot Ösmo. Hittar till slut infartsvägen mot Rangsta brygga, en smal väg som går genom ett vacker landskap.
Plötsligt så öppnar sig träden och i fjärran syns ett antal skärmar i luften, högt över berget.

Nu ökar pulsen något. Parkerar bilen och går till landningsplatsen för att skapa mig en bild av tänkbar landningsteknik. Den är OK för erfarna piloter. Sen börjar klättringen upp mot bergets högsta punkt. Kan erkänna att pulsen ökade ännu mer efter den promenaden.

Här ligger Peter H8, Tord K, Olle G och Anders E svävande i det blå. Dom far upp och ner, hit och dit i den hyfsat jämna vinden.

Vinden hade börjat öka när jag anlände och då kan det gå så här...
Nog finns det ett träd för varje starttillfälle. MEN det är bara att börja om igen.

Peter H8 sveper förbi och gör sedan en topplandning som han "inte glömmer".

Här har vi Anders E igen. Han hade LEK-stuga över vattnet. Såg härligt ut! De övriga piloterna har landat så Anders har hela hanget för sig själv. Jag stod själv startklar i 20–30 min men vinden var för stark för att göra en säker start så jag valde att packa ihop grejorna.

Då hördes flåsningar och fram över bergskammen kommer ännu en "smitare" – Björn H. Lite allmänt surr om läget och ny kontroll av vinden. Den hade faktiskt lagt sig något så det verkade startbart. Björn lade ut skärmen och for ut över böljan blå.

Nu blev det uppackning igen och även jag och Cirrus-Henrik fick äntligen smaka på det förnämliga Rangsta-hanget. Jämn och fin vind kom över vattnet.

Solen höll på att gå ned i väst. Flygmiljön var fantastisk. Denna fredag kunde jag gå och lägga mig med härliga minnen.

Några topplandade, och när de sista startade för att flyga ned hängde solen redan i horisontens kant.