Natur- och kulturresa till Slovenien, del 1

slovenien25 02

Vi fick kultur- och naturupplevelser på högsta nivå, men inte så mycket flygning. Nej, årets höstresa, som gick till Slovenien, blev inte någon riktig flygmässig succé. Vi fick egentligen bara två bra flygdagar, plus två dagar med ok nedflyg. Men det var faktiskt rätt kul ändå. De flesta var i Slovenien för första gången, och vi fick helt enkelt ställa om siktet på andra saker än flygning när dimman och regnet hängde tungt över hustaken. Sevärdheter finns det gott om i trakten.

Att vi valde Slovenien, efter att genom åren besökt dels två olika flygcenter i södra Spanien och de senaste åren Semonzo di Grappa nära Bassano i Italien, berodde till stor del på alla lovord från de många svenskar som besökt flygområdet genom åren. Lennart Westerberg tillbringar en stor del av sin lediga tid i Slovenien och hjälpte att rådda allt praktiskt med boende och transporter. Det var dags att prova något nytt.

 

Söndag 23 september – Tolmin

Text: Björn Hårdstedt

Efter resan ned på lördagen, det kanska tröttsamma transferen från Venedig till Slovenien och installation på hotellet Jelkin Hram i Drežnica, tog vi det lugnt på kvällen med en traditionell slovensk välkomstmiddag komplett med en dragspelsspelande pojke som tävlade med duracellkaninen i uthållighet. Han tävlade också med Ola G om titeln dagens underhållare. Ola gjorde en variant på "massagestaven i byrålådan" när han direkt efter incheckning kom utstormande från rummet. "Här går inte att bo, hela rummet skakar av vibrationerna från en fläkt eller nåt" hojtade Ola på väg till receptionen. När personal skyndat upp på rummet för att undersöka bullret visade det sig vara Olas rakapparat som låg i ett fack i skärmsäcken. Rakapparaten hade gått igång när Ola knölade sig igenom dörröppningen med säcken på ryggen och därefter direkt ställde ned den på golvet. Humor.

Vi snackade inte mer än nödvändigt om vädret, för ärligt talat såg det inte bra ut. Två riktigt ilskna atlantiska cykloner var på väg att fucka upp vädret i hela Europa, och av någon anledning hade nederbörden koncentrerats just i den här delen av västra Slovenien. Så här kunde radarbilden se ut en typisk dag i veckan (vi är rakt under där det är så mycket färg):

slovenien23 01

Så inför söndagen hade vi inte särskilt stora förhoppningar. De berg längs vilka man brukar kunna flyga ända in i Italien och hem igen låg höljda i moln och regnskurar. Enda möjligheten fanns söderut, och vi lastade därför bilarna och for en knapp timme längs Soča – Smaragdfloden – till Tolmin. Smaragdfloden förresten. När vi kom ned på lördageftermiddagen hade det inte regnat på hela sommaren. Flodbädden låg delvis torrlagd och vattnet som flöt i de djupa ravinerna hade en djup blågrön färg som verkligen förklarar flodens namn. Längre fram i vecka var vattnet gråbrunt av allt sediement som spolats ned av de häftiga regnen. Vi börjar med att köpa lite dricka och andra förnödenheter vid landningen i Kobarid. Vem kan låta bli att stanna till vid en bensinstation som ser ut att heta Hip-Hop?!

slovenien23 04

Framme i Tolmin gjorde vi den sedvanliga inspektionen av landningen (aningen vått i gräset men inte så farligt) och beslöt sedan att ge oss upp på starten utan alltför stora förhoppningar. Men vänta, börjar det inte klarna upp lite?!

 slovenien23 02

Starten ovanför Kobarid ligger på en bergsrygg som pekar ut mot sydost. Ena sidan vetter rakt mot landningen, om man startar på andra sidan får man flyga runt bergsryggen. Men det ska ändå inte vara några problem för fallhöjden är stor och det finns reservlandningar på vägen ned mot staden. Vinden växlade lite, och vi hade svårt att bestämma oss för vilken sida man eventuellt skulle kunna starta. På bilden syns bland andra Jill, Stefan, Björn B, Stor-Hasse, Johan N (kal hjässa), Stig, Örjan, Nic och vår värd Klavdij i röd jacka. Det bliv lite startkoma efter att vi sett vindstruten växla riktning ett par gånger, men till slut valde Mattias att lägga ut på baksidan.

slovenien23 03

Och kom iväg som första pilot på ett långt skönt nedflyg. Sedan packade vi oss alla iväg på det 15–20 minuter långa glidet ned till Tolmin. Därefter var det dags för glamorös lunch vid stadens bensinstation.

slovenien23 06

Uppehållsvädret fortsatte, så vi körde upp igen. Vinden låg rätt: enklare starter och lite lyft på bergssluttningarna nedanför.

slovenien23 09

Tolvan förbereder start med fyra kompisar i bredd i luften utanför.

slovenien23 10

Alla kämpade för att utnyttja det lilla lyft som fanns här och där, men det gick mest utför. Irving, Hans E och Fredrik.

slovenien23 11

Jag och Stig sliter för att räta ut glidbanan och kanske vinna någon meter över de lummiga bergen.

slovenien23 12

En sista lågsniff över Kozlov rob, slottsruinen på sockertoppen ovanför Tolmin, och sedan några branta svängar för att ta mig ned till dem som redan landat. Det blev ingen stor flygdag där här, men vi har i alla fall flugit vilket var mer än vad vi vågade hoppas på när vi studerade väderprognoserna för veckan. Och vi vet att det troligen ska bli ännu sämre. Det kan bli ett hejdundrande fiasko. För att blidka väderguderna låter vi lokala pubgäster bjuda oss på oresonabla mängder av den lokala örtsnapsen "košutnk" på hotellet samma kväll.

 

Måndag 24 september – grottforskning i Škocjan

Text: Björn Hårdstedt

Är det brandlarmet? Är det flyglarmet? Är det jubelbasunerna som river Jerikos murar? Nej, det vi vaknar till varje morgon klockan sex är klockorna i Drežnicas kyrka. Den ligger alldeles intill hotellet och hälsar oss välkomna till varje ny dag med … ett fasansfullt dån. Tittade ut och såga låga vita moln och regnskurar. Sov vidare.

slovenien24 01

Vaknade igen när kyrkklockorna ringde sju. Det regnade fortfarande och de flesta stannade i sängen.

slovenien24 02

Vid åtta ringde kyrkklockorna ytterligare en gång och då hade faktiskt de flesta masat sig upp till frukost. Flygning var enligt alla mänskliga och vetenskapliga sätt att se på saken utesluten denna dag, så vi valde ett turistspår: grottorna i Škocjans nationalpark. Det finns flera grottsystem i området, men Klavdij och pappa Paulo menade att det här var det vackraste. Om man inte vill åka tåg i grottan, för det kan man göra i Postojna. Drygt två timmars lite småtråkig bilfärd (i hällande regn) senare skuttade vi av i nationalparken, men då hade vi lämnat regnet bakom oss och kunde njuta av blå himmel och solglimtar. Vi köpte biljetter och följde guiden på en promenad till grottornas öppning.

slovenien24 03

Det var ganska maffigt nere i djupet under den 90 minuter långa vandringen. Lite spännande också, för det här är ett grottystem som ibland blir översvämmat, och då kan vattnet stiga 50–100 meter på bara några timmar. Med tanke på hur det regnat i regionen det senaste dygnet håll vi lite extra koll på vattenytan i älven långt därnere, men det var aldrig någon fara.

slovenien24 05

Vi kom ut ur mörkret genom en enorm öppning, säkert 30 meter hög, ut i ett gigantiskt schakt djupt nog att BASE:a i.

slovenien24 07

Som små myror klättrade vi på stigar och trappor huggna direkt ur bergssidorna, och när vi till sist kom upp till marknivån väntade en fin utsikt över den enorma grytan. På hemvägen besökte vi en vingård. Vinet var sådär, men det såg kul ut när druvorna jäste.

slovenien24 04

 

Tisdag 25 september – ovan molnen i Lijak

Text: Johan Nordenfelt

Frukosten var en ganska dyster tillställning som knappast blev bättre av Klavdijs rapport av väderläget. Planer på allt ifrån cykelbutiker till krigsmuseer började smidas när vår guide plötsligt ropade att det började se bra ut på webbkameran i Lijak, strax bortom Nova Gorica nära kusten i söder. Snabbt klädbyte och rusning mot bilarna.

slovenien25 06

Resan längs Soča-floden är väldigt vacker. Strax före Nova Gorica passerar man världens längsta stenbro, som är i drift för järnvägstrafiken norrut. Efter två timmar  stod vi på starten.

slovenien25 08 

Några var snabba att packa upp. Finansministern hade äntligen fått sitt nya tyg med posten strax före avresa, och var så här glad.

slovenien25 03

Ett gäng polacker bjöd på show med mer eller mindre lyckade startförsök. De steg som korkar när de väl fick ordning på linorna.

slovenien25 11

Snart var de flesta av oss i luften. Det var lite kyttigt och några nybörjare blev därför kvar på starten som syns till vänster i bild.

slovenien25 09

Utsikten var fantastisk, och lyftet fint under de förföriska molntussarna som blåste in från kusten. man ser ända ut till Adriatiska havet. Trieste ligger nere bakom bergen till vänster.

slovenien25 12

Det var inga problem att göra utflykter österut längs bergets kant, och i överkanten på bilden ovan syns någon som tagit rejäl höjd. Mattias, Björn B. och jag (Johan N) flög iväg några mil österut. Och plötsligt lyckades jag på något outgrundligt sätt ta mig upp över molnen.

slovenien25 01

Väl där uppe var det smörflygning i en helt ny dimension, som så småningom avbröts av tjat på radion om hemfärd, middag och annat trivialt. Slovenien levererade verkligen idag.

Reportaget fortsätter >>>

Du har inte behörighet att skriva kommentarer.