Fenix-silver i SM

mw-spain-ager-29072012-8918

Fenix tävlingspiloter har visat framfötterna under sommaren. Allra bäst lyckades Tor Jansson som knep SM-silvret när öppna nordiska mästerskapen avgjordes i Ager i nordöstra Spanien i slutet av juli – GRATTIS!
Här är Tors egen berättelse om NM-veckan (Tor till höger på bild ovan).

Foto: Marko Wramén (tack!) och Tor Jansson  Red: Björn Hårdstedt

Tors berättelse:

Två dagar innan avresan mot Ager i Spanien kom en efterlängtad avi med posten: min nya bättre begagnade compskärm från Italien hade anlänt. Med vädret på min sida lyckades jag få till ett par timmars balansering på gärdet och hann bekanta mig lite med skärmen innan avresan.

Väl framme i Spanien hade det redan hunnit bli kväll, och Lars M Falkenström var vänlig nog att komma och hämta både mig och danske Thomas Christensen vid Barcelona flygplats – att ta sig till Ager kommunalt är ett rent elände. Falken had fixat boende hos Jordi, en lokal skärmflygare, så efter en snabbvisit på campingområdet var det full fart upp till Jordis ställe för en god natts sömn. För dagen efter skulle det bli flyga av.

Stället vi skulle till var Castejon de Sos, beläget norr om Ager med betydligt högre berg än arenan för vår skärmflygtävling. Jag hade gärna tagit ett första flyg i Ager men grabbarna hade tröttnat lite på Ager efter ett par dagars fin flygning där, och ville nu uppleva något nytt.

När vi kom till Jordis visade det sig att login bestod av ett enda stort åttabäddsrum – inget perfekt scenario om man är lite snarkkänslig. Det kommer gå bra tänkte jag, för vi blir ju max fyra då Marko och Magnus Eriksson kommer, och tar man bara sängplats så långt bort som möjligt från Falkens snarkningar så ska det nog inte bli några problem.

Så jag tryckte in mina öronproppar och somnade som en klubbad oxe, bara för att strax vakna till ett fasansfullt oväsen. Vad i xxx är det som händer? Det visar sig att vi bor 50 meter från ett kyrktorn där det är klockringning varje kvart dygnet runt. Det blir en plågsam mara natten igenom och flyghungern vill inte riktigt infinna sig då jag halvdöd släpar mig upp på morgonen.

Efter nästan två timmars bilkörning är vi framme i det fantastiskt vackra Castejon där Mikael Eriksson möter upp. Han har varit här ett flertal gånger förut och blir vår private guide. Transporten med shuttle upp till starten tar en dryg halvtimme och väl uppe är utsikten makalös. Sist jag var i så höga alper var hos Perka i Schweiz för några år sedan, men då var det höst och nu är det sommar. Det kommer nog bli ett spännande premiärflyg, tänker jag medan jag gäspar och försöker piggna till.

Ganska snabbt kommer vi i luften och jag får äntligen chansen att bekanta mig lite med min nya baby som jag ganska ofokuserat flyger flyger fram och tillbaka. Hon känns mycket stabilare och svänggladare än Enzon, men bekväm i luften som M4:an är hon inte.

Då jag harvat omkring ett tag hittar jag till slut kärnan i en stark blåsa och kurvar upp till molnbas. Utsikten är enorm. Det blir en stunds njutning tills någon på radion upplyser att det är föhn på väg. ”Kom ned och landa så snabbt som möjligt, det är redan turbulent och eländigt här nere” hörs det från radion. Att sitta under en compskärm som man precis fått sin första halvtimma i och nu bli tvungen att ta sig ned fort är inget drömsenario, men ned måste jag och det fort, och som vanligt när man vill ned kan man ge sig xxx på att det stiger överallt.

mw-spain-ager-23072012-8321

Jag far upp och ned som en jojo innan jag finner ett hyfsat sjunkområde där jag förlorar bra med höjd. Tack och lov visar sig Icepeak 6:an vara riktigt fin att spirala med, så efter en halvtimmes slit och skruvande står jag tacksam på landningsfältet och är av förståeliga skäl väldigt sugen på en kall och en god bit mat.                                                              

Mikael Eriksson visar oss vägen till en trevlig restaurang och en god lunch avnjuts tillsammans med den efterlängtade kalla. Efteråt bryter vi upp och tackar Mikael  för guidningen och återvänder mot Ager. Vi är nu alla sugna på ett lugnt kvällsflyg och som på beställning efter dagens strapatser får vi oxå en lugn timma i smörig kvällstermik hemma i Ager.

mw-spain-ager-29072012-8851

Efter avslutat flyg, afterflight och kvällsmål är jag helt slut och drar mig hemåt mot vår sovsal för en tidig kväll. Öronpropparna begraver jag som vanligt djupt i kraniumet och faller som en fura i säng och somnar direkt.

Men blir tyvärr åter bryskt väckt av den galne klockaren som har sitt regelbundna frispel i kyrktornet bredvid. Jag märker att Marko Wramen anslutit och ligger i våningssängen bredvid med en kudde tryckt över öronen. Ännu en sömnlös natt passerar med klockringningar som stundtals ackompanjeras av Falkens snarkningar som grädde på moset. Jag har nu börjat få nog – stannar jag här en natt till blir jag galen, och att tävla sömnlös är bara att glömma.

Falken har sovit gott och är munter och utsövd. Lucky bastard ­– som familjefar är han väl härdad antar jag. Falken får med mig på en joggingtur på morgonen, som jag surmulet tackar ja till i förhoppningen att en endorfinkick ska pigga upp. Efter joggingrundan är förmiddagen vikt åt inskrivning, så efter dusch och frukost bär det av till campingen för att tanka ned vändpunkter i gps:er och få kartor, info och t-shirt.

Under inskrivningen får jag ett sms från Marko. Han har hittat ett hotell i närheten av campingen och det finns rum för 18 € natten, han undrar om jag är intresserad? Intresserad – mina ögon tåras nästan av lycka, jag kommer att få sova. Jag ringer upp Marko på stört och bekräftar.
Här måste jag säga att det boende Falken ordnat på intet sätt var dåligt. Huset var smakfullt renoverat med fint badrum och fullt utrustat kök. Men klockringningarna om natten höll på att driva mig till vansinne, det gick bara inte att stanna kvar.

nm12 ager 039

Utsikt från hotellrummet, ett tvåbäddsrum med takfläkt och utsikt mot den lilla staden Ager, klocktornet nu på betryggande avstånd, tre minuters promenad till camping och shuttlebussar. Ett smörigt kvällsflyg senare började jag känna att förutsättningarna förändrats radikalt till det bättre. Efter en god natts sömn var det äntligen dags för tävling.

nm12 ager 035

Shuttlarna tog oss upp till starten, och efter briefing var vi alla ivriga och redo för första tävlingsuppgiften.

nm12 ager 038

Min plan för hela tävlingen var att ta det lugnt och försöka flyga i mål varje dag för att succesivt lära mig flyga min nya skärm. Jag skulle våga speeda lite mer för varje dag var det tänkt, men jag var ganska feg och tog det lite väl lugnt i början. Fast i mål kom jag gång på gång.

Inför sista tävlingsdagen tyckte jag det var dags att gasa på. Första halvan av uppgiften gick nu också riktigt snabbt, men så fastnade jag lågt på bergskammen i Ager där jag harvde i vad som kändes som en evighet. Jag såg flera av de andra passera.

mw-spain-ager-23072012-8336

Till slut hittar jag och några andra eftersläntrare en riktigt stark blåsa som snabbt tar oss uppåt, det visar sig att Dag Sundman är en av piloterna, vi toppar tillsammans ur och gasar snabbt ikapp några svärmar med piloter på platten, det är race igen.

På väg mot vändpunkten i Tremp stöter jag på Falken som jag lätt gasar förbi och tar även den vändpunkten före honom. Vi tar oss sedan till högre terräng där vi och ett tiotal andra piloter finner en blåsa som tar oss upp till molnbas igen. Därifrån drar vi mot sista vändpunkt, förutom Falken som av någon anledning styr åt motsatt håll. Jag får senare höra att han haft oflyt och bombat.

mw-spain-ager-25072012-8708

Jag lämnar svärmen av piloter jag befinner mig i, ut på det låånga motvindsbenet mot sista vändpunkten. Icepeak 6:an får bekänna färg. Hon går som på räls på nästan full speed och jag gör ingen större höjdförlust på en fin linje hela vägen till vändpunkten. Stannar bara upp och tankar ett par gånger då jag hamnar i starkt stig. Svärmen jag gasat ifrån kan jag inte längre se. Sista vändpunkt är en ruin belägen ganska högt upp på ett berg, men det är inga problem då jag kommer in högt över. Tankar lite extra höjd tills jag har 9:1 i glid till mål. Trycker speeden i botten och ger mig av.

Glädjen är total då jag passerar end of speed-section. Jag tjoar och tar sedan god tid på mig att bara njuta av situationen. Jag har lyckats flyga i mål på varenda task, något jag aldrig lyckats med förrut på någon tävling och nu är det Nordiska Mästerskapen. Det visade sig senare att jag var ende svensk som lyckades med bedriften under tävlingsveckan, och enda smolken i bägaren är att jag önskar att jag överlag kunde flugit lite fortare. Jag landar efter ett tag och plockar de ljuva målgångspoängen.

Efter ett tag kommer Dag Sundman Oliver Thurmann och en strålande glad landslagsledare Jenny Persson, vi high-fivear och gratulerar varandras målgång.

Vi var endast runt 30 pers som tog oss i mål sista dagen. I stort sett hela ledarsvärmen bombade nämligen före mål och många andra på motvindsbenet mot sista vändpunkten.

Hur gick det då på SM? Magnus Österberg tog ett välförtjänt guld, själv bärgade jag silvret och Matts Eliasson tog brons. Komplett resultatlista här. Fenixpilotens Anders Gustafssons gjorde också väldigt bra ifrån sig dom dagar han var med och tävlade. Kanske är det dags att anmäla sig till Swepool?

Hoppas att nästa års NM blir lika bra – Ager var ju helt fantatstiskt! Vi ses där!

/Tor

Du har inte behörighet att skriva kommentarer.