Säsongspremiär på Klövberget

Systrar, bröder, klubbkamrater, soffliggare, löneslavar, rackare och kanaljer! Nu finns inga ursäkter, för det viktigaste är gjort. Säsongspremiären på Klövberget skedde denna dag som är dagen före nyårsafton. Berget bestegs och flögs ut ifrån. Berget befanns vara i utmärkt skick liksom isen på Kalvfjärden framför detsamma.

Klövberget

Foto: Björn Hårdstedt, Björn Svedemar, Stefan Fagerholm och Viktor Hansson

Goda traditioner ska man slå vakt om. En god tradition vi har i den här föreningen är att flyga runt nyår. Och inte var som helst. Flera gånger har det blivit riktigt fin nyårsflygning på Klövberget, vårt alldeles egna berg i Tyresö, som dessvärre har drabbats av den välkända globala uppvärmningen och inte kunnat användas på ett par år. Men nu har Kung Bore pallat med att dra in ett högtryck över Skandinavien, med minusgrader och särskilt kalla nätter som resultat. Björn & Björn tyckte det var dags att ta tempen även även på självaste berget.

Det hela började egentligen när Björn Svedemar var ute för att testa långkisarna (det betyder långfärdsskridskor och har ingenting med kalsonger att göra, såvida man inte plurrar) på annandag jul. Dammtorpssjön i Nacka visade sig vara nätt och jämnt farbar, men om man har lite kunskap om i vilken ordning sjöar, vikar och fjärdar i stockholmstrakten fryser, vet man att det kan gå fort bara nätterna är klara. Björn Hårdstedt kom hem från Jordanien och svarade yrvaket på måndagmorgonen när Björn S kommenderade uppställning på isen inom en dryg timme. Från dammiga öknar till glänsande is på ett drygt dygn.

Några timmar på Flaten och Drevviken i löjligt bra förhållanden (bonat salsgolv och bra bärighet nästan överallt) och sedan hem. Men vänta. Vi är i Tyresö kommun. Hur är det med Kalvfjärden, vattnet framför Klövberget? H måste hem till uppdrag i staden men S åkte ut till Kalvfjärden. Inspektionen gav inte något riktigt tydligt resultat. Klockan 14 åkte Svedemar en sväng med yttersta tvekan – mindre än 40 mm tjock is.

En telefonkonferens på kvällen. Den stora frågan: Hinner isen växa så mycket på 22 timmar att den håller inte bara för en fridfull skridskoåkare också för en skärmflygare som dimper ner på isen med en smäll? Vinden skulle i vilket fall inte utgöra något problem. Rak väst i häraden 5–7 m/s, eventuellt med aningen dragning åt nord under dagen. Vi kallade in ett litet fokuserat järngäng som här klär om på världens bästa parkering. Stefan F och Viktor H, av vilka den senare var debutant. Vi måste lära upp en ny generation hangflygare efter de blöta trista vintrarna som gått.

Parkering

Svedemar spanade av isen, och kom tillbaka med glittrande ögon.
En knapp decimeter efter nattens kyla. Nog för att bära en stridsvagnskolonn (Hårdstedts subjektiva slutsats).
Beskedet från Svedemar: Jag är ledsen, men vi måste flyga." 

Klövberget trappa

Trapporna upp till väststarten visade sig precis så jobbiga som vi mindes dem. Och utsikten från starten lika magiskt hänförande.

 Utskiten från starten på Klövberget

Men vi hade ju inte kommit dit för att titta på utskikten, utan för att flyga. Fast nu upptäcktes diverse tabbar. Björn S hade isdubbarna kvar i bilen, och jag upptäckte att min hjälm levde en liknande tillvaro. En språngmarsch nedför trapporna igen och sedan upp. Inga problem med kylan nu.

Björn Svedemar startar från Klövberget

Det pumpade på i cykler som det brukar göra här. Suset i tallarna bakom starten är en bra vindmätare. Först ut blev initiativtagaren till dagens aktivitet: Björn Svedemar. Efter lite pyssel med linor bar det av.

Svedemar flyger - Klövberget

Stefan startar på Klövberget

Som alltid när förste pilot kommit i luften efter att man stått och tvekat ett tag, blev det en väldig fart på starten. Stefan följde snabbt efter. Björn S syns i luften i bakgrunden.

Viktor gör sig klar för start

 

Dagens rookie Viktor kände stundens allvar.

Startklar

Första gången på ett nytt flygställe. Ett berg, en landning på svart glas. Erkänn att ni får lite puls under sådana omständigheter.

Starta

En blåsig dag på Klövbergets väststart ska man lägga ut långt fram. Det finns ingen anledning att breda ut tygen inne mellan träden, utan istället ställer man sig långt fram i en av klippskrevorna med skärmen på en platå en eller två meter upp. Det underlättar också startproceduren. Vingen kommer snabbar i flygläge, och det är kortare väg fram till avstamp. Det är ingen stupstart man har bakom sig, utan ganska gott om utrymme, men visst kan man ställa till det för sig om man snubblar på klipporna.

Viktors första flyg på Klövberget

Denne rookie kunde sin grej, efter många tuffa starter i Kåseberga. Du som inte har tagit din hangbehörighet i Kåseberga ännu – gör det. Boka in slutet av juli då Fenix flyttar till Skåne nder två veckor. Eller kontaktaden lokala skärmflygskolan direkt.

Flyger

Dags för siste man som är jag. Det tar ett tag att göra sig i ordning när man är ensam på starten, och när jag kommer iväg har de andra redan landat.

Björn Landar framför Klövberget

Vinden kommer och går, och det är svårt att hålla höjden. Jag landar också, och det är så vansinnigt halt att jag knappt kan stå upp, och börjar kajta in mot stranden samtidigt som både jag och fotograf Stefan fnittrar och skrattar som flickscouter på första hajknatten. Nu lämnar jag ballastsäcken kvar vid bergets fot. Trevliga trappor 8 kg lättare.

Åter på Klövbergets topp

 

Tillbaka på starten igen. Nu ska vi skärpa oss och stanna längre i luften. Vi noterar, och blir lite mystifierade av, att vinden av och till ändrar riktning åt nord. Märkligt med tanke på att det samtidigt flögs på Sätra strandbad som kräver SYDväst. Ett litet lokalt högtryck med centrum över Jordbro som busar med oss? Det var dock aldrig några problem att starta.

Starten på Klövberget från luften

Den här gången sticker jag först, med ambitionen att ta massor med bilder av de andra i luften, från luften. Men solen hade börjat gå ned och det blev elakt långa slutartider :-(

Björn Svedemar startar från Klövberget

Det blev väldigt skön flygning. Långa amplifierade byar som gjorde att det ena stunden var lätt att hålla sig 10–20 meter ovanför starten, medan man en minut senare fick gå in och skratcha för att hålla sig kvar. Det är ganska mycket träd som sticker upp längs hanget, och man får se till att hålla sig i framkanten för att inte riskera att sjunka ned och fastna i något.

Viktor och Björn S framför Klövberget

Den här gången blev det mycket längre tid i luften för oss alla. Sist ut var Stefan som kom in för landning när vi stod och pratade med fascinerade skridskoåkare.

Stefan framför Klövberget

Stefan på väg ned för landning när vi övriga poserar på isen. Vi lyckades som ni ser stå stilla och rakt en kort stund. Annars var det avancerade balansövningar och sprattel på den släta isen, av ett slag som skulle få Disneys Bambi att framstå som en Lenin-staty av granit.

På isen framför Klövberget

Trötta och aningen sugna på att få något i magen, gjorde vi den obligatoriska klassikern. Restaurangen vid ATG-butiken i Trinntorp var faktiskt ÄNNU bättre än vi mindes den, och serverade ett schysst skrovmål med något att dricka för runt hundringen.

Nu håller vi tummarna för fortsatt kyla och vindar runt 5–7 m/s rak väst, så hoppas vi att fler rookies och veteraner ska fånga dagen på Klövberget. Detta fantastiska flygställe en dryg kvart från Stockholms city.

Du har inte behörighet att skriva kommentarer.