Yes folks, ryktet är sant - Wesslan är tillbaka i stan! Efter de dramatiska händelserna i oktober har vår fina vinsch varit på sjukvård långt utanför socknen. Men nu är hon tillbaka, leaner and meaner...

Wesslan utanför mottagningen

Den sista frostiga söndagsmorgonen innan jul satte sig två sammanbitna män i en dragkroksförsedd bil. Högst Densammes Garmin 60 besvors att lägga ut kursen mot tassemarkerna nordväst Strängnäs där vi en mansålder tidigare hade anförtrott vår högt älskade Wesselman 3 till Meck-Mickes skickliga händer. 

 Micke - med licens att laga..

För nytillkomna tittare som inte har en aning om vad jag pratar om kan det vara på sin plats med en liten "recap":

 

DETTA HAR HÄNT

I oktober gjordes höstens sista vinschningar av ett icke namngivet fältteam, vi kan kalla det team 5. Sista draget var en segdragen kajtning i hård motvind; Wesslan stretade åt ena hållet medan piloten drog ut allt mer lina under sin allt högre himlafärd. Draget avslutades med att Wesslan storknade och började spy ut rök ialla riktningar; hade det här varit Aftonbladet hade det stått "Flygplansvinsch exploderade mitt i blivande bostadsområde". IMC-förhållanden förklarades och verksamheten avbröts. Diagnosen var ganska diffus men vittnesmål som "det var hydraulvätska överallt" pekade i riktning mot momentomvandlaren. För de som aldrig lyft på locket till Wesslan så är det momentomvandlaren som via diverse turbinhjul, men utan fast mekanisk förbindelse, förser lintrummorna med vridmoment. I vilket fall förklarade vår husläkare Micke utanför Strängnäs att han kunde ta sig an patienten. Grosshandlare Bergkvist och undertecknad satte därför kurs mot Strängnäs med Wesslan på släp. Efter en första snabb nedmontering kunde vi konstatera att en termosäkring löst ut och låtit all hydraulvätska strömma ut ur momentomvandlaren.

Vad som hänt är följande(målgrupp för den här texten är främst vinschförarna): Under det sista hårdvindsdraget har motorn dragit momentomvandlarens ingående axel i en riktning medan den kajtande piloten roterat den utgående axeln i motsatt riktning. Då stallar turbinen och man behöver inte vara professor i termodynamik för att begripa att all ingående effekt direkt omvandlas till värme. Temperaturen stiger snabbt, hydraulvätskan börjar koka and the rest is history!

Slutsatserna för vinschförarna är också klara:
1. Stå inte och slira länge (innan start) på tomgång med kraften inkopplad under den varma årstiden (iofs ovanligt).
2. Om piloten kajtar så att linan kontinuerligt stannar eller börjar matas ut - avbryt draget!

Observera att temperaturen i momentomvandlaren inte har något som helst med motortemperaturen att göra. Att köra fläkten eller liknande gör alltså varken från eller till. Efter att ha rivit omvandlaren kunde det konstateras att lagren var ganska slitna och lika bra att byta. Vi fick även nya drivremmar på plats. Knepigast var att hitta nya packboxar av rätt dimensioner - vi var på väg att göra ett upprop bland medlemmarna efter någon med rätt kontakter när Micke till slut fick tag på rätt delar. Hopmonteringen gick bra (Micke arbetar normalt med hydrauliska transmissioner på betydligt större maskiner, så för honom var det här som att vi hade bett SAAB:s flygdivision att vika en papperssvala) och sedan var det bara för Per Rosengren och Eder Skribent att åka ut i skogen för att släpa hem Wesslan till kojan på Barkarby. Vi hade väntat att hela Fenix skulle stå uppradat vid flygfältsgrinden men...well, folk höll väl på med lutfiske och grisslakt. 

Medan vi stod och hade överlämning av patienten så fick Eder Skribent plötsligt syn på något märkligt över skogskanten. Våg över Mälaren?!?!?  En perfekt sinusvåg fullt utvecklad på himlen, långt från fjäll och dalar! Det unika var att det inte var några simpla Lenticularis som syntes i skyn utan hela vågen i alla faser, 5 - 10 våglängder, exceptionellt korta. Vet inte om det finns något namn på molnformen men det ska SMHI få svara på. 


Anledningen till att de högra flankerna av vågen syns tydligare än de vänstra på bilden är helt enkelt att solen faller in från höger och de vänstra sidorna ligger i molnskugga! Orsakerna till fenomenet kan man ju spekulera i men bidragande var att det söndagen den 21/12 var en kraftig vindgradient, svag vind på lågan samtidigt som det bland de högre flygnivåerna blåste nästan 200 Km/h västligt! Skiktningen var heller inte stabil vilket annars är det vanliga på vintern och detta bidrog nog till att dämpningen i atmosfären var mindre än normalt för årstiden. märkligt var det i alla fall.

Här är artikeln egentligen slut. Men om du är vinschförare, allmänt nördig eller inte redan ruttnat på att läsa om Wesslans inre liv kan du fortsätta läsa det reportage som aldrig blev skrivet i somras.

 

Just när du trodde mardrömmen var över - Tekniskt magasin!

När vi nu ändå talar om tekniskt underhåll kan vi ju passa på att titta på några bilder från  Meckfest -08 i somras. Teknikchef Eriksson, Ingenjör Wallström och Eder Skribent åkte ut ett par dagar i stekande julihetta för att ta hand om en del problem med Wesslan, varav byte av pissande vattenpump var det mest akuta huvudprojektet. Ing. Wallström utsågs till fotomodell eftersom han befanns vara snyggast av oss. Vi hade en tid observerat små gröna pölar under Wesslan som trots skarp tillsägelse inte bättrade sig. Alla som planerat en riktig meckfest vet att hälften av arbetet handlar om delar som går sönder när man river grejorna för att komma igång. Någon som trodde det skulle vara annorlunda denna gång? Anyone?

  Exhibit 1: Naturligtvis brister kylarens utloppsrör när man ska byta vattenpump!

Exhibit 2: Volvos B14-motor tillverkades av Renault och franska bultar tillverkades under åttiotalet av grottlagrad brieost. Observera det blodiga pekfingret, resultatet av att man, när bulten brister, som vanligt kör handen rakt in i någon ovanligt kantig motordel av rostigt gjutjärn! Mycket underhållande.

Här står Ingenjör Wallström äntligen med lossad trasig vattenpump och ett nytt, ännu ej monterat, accelerationspumpmembran. Förgasardelen tog bara två månader att få tag på hos en gubbe i Söderköping. Att fråga hos Volvo var bortkastat - de vill inte kännas vid något som har med Volvo 340 "Remjohan" att göra. Men Renault som tillverkade motorerna då? Nja, Renault använde förgasare från Weber men motorerna som levererades till Volvo var av någon anledning bestyckade med Solexförgasare. Solex gick i konkurs nån gång på nittiotalet och resterna försvann in i Marelli.... Ni börjar fatta nu, va?

Bildtext

Dessutom hade laddningen på vår reservvinsch Bettan slutat fungera. Generatorn av finaste Bosch-fabrikat hade givit upp efter åtskilliga ampéretimmar. Här står överingenjören redo att montera den nyrenoverade generatorn som fungerade klanderfritt bortsett från att den inte lämnade någon spänning. Tur att man har en bror på SAS tekniska avdelning som kunde upplysa om en del egenheter hos växelströmsgeneratorer som generatorfirman inte verkade ha en aning om..   Slutligen - ett väl utfört arbete är den bästa huvudkudden

Fotnot: Vid reparationen av Wesslan och Bettan användes inga nya svordomar; endast 100% återvunna som upprepades om och om igen...

Du har inte behörighet att skriva kommentarer.