Säsongsavspark i solen

Efter en lång och eländig vinter med sämsta tänkbara flygväder blev det lite vårlikt sista helgen i mars. Det blåste förstås för mycket, och dessutom syd. Men på söndagen var det inte värre än att en hoper flygare från fågelklubben samlades på Gärdet.

Fältteamet hade sedvanligt pow-wow på morgonen och det räckte med en blick på låghöjdsprognosen för att avgöra att det inte skulle bli vinschning....idag heller. 35 knop sydlig vind garanterade att hugade piloter skule hänga som vimplar i vinschlinan i helt fel riktning.Delar av Ärans och Hjältarnas Fältteam for iväg i ett moln av nytorkat asfaltsdamm i riktning mot Gärdet för att se om det ändå inte skulle gå att balansera lite.

Vi hade väl inga enorma förväntningar men det skulle visa sig att Fenixarnas flyglust var större än väntat. Totalt uppemot 20 piloter, gråbleka och eländiga efter vintervilan, samlades på Gärdet. Förvirrade scener utspelades när piloter som inte hade haft skärmen ur säcken på hela vintern försökte dra sig till minnes åt vilket håll cellöppningarna skulle peka och vad alla snören skulle vara bra för.

Nåja, snart började skrynkliga skärmar komma upp i luften och det blev rejäl balansering med tidvis både hård och byig vind; där var ett liv och ett kiv.

Byigheten gjorde tidvis att Gärdet liknade nåt slags skärmflygslum med träd dignande av inblåsta skärmar och piloter som kitesurfade på knän och rumpor äver gräset och byxorna på de mest aktiva började mest likna Fyra Nyanser av Brunt.

Vi kanske skulle ha ett jättenät bakom backkrönet à la störtloppspist? Det skulle dessutom tjäna som "launch control": Man drar upp skärmen och låter sig pressas mot nätet och så snart byarna sjunker under skärmens trimfart så skjuts man iväg med automatik!!

Nåja – det gjordes massor av snygga räddningar och långa flyg. Djuro slog nog uthållighetsrekordet med ett flyg på runt en minut.

Peter H8 anlände rutinerat kittad med bälte innehållande åtta kg blyhagel, komplett med rött handtag för att snabbfälla balasten. Jag antar att det är bra att ha om han känner att det plötligt funkar att dra på distans – bara dra i handtaget och sedan 'up, up and away'!!

De medhavda Buffarna försvann som en avlöning. Så fort att eder skribent inte hann med att säkra en till sig själv; som synes passar de på alla piloter, såväl unga som gamla.

Till slut blåste det så att hjälmremmarna sträcktes och då var det dags att lägga ned projektet och dra sig mot kaffepannan men alla var nöjda och glada - det var ändå dags att avrunda en dag som förutom vind även bjöd på gott om sol och värme - fler än en pilot uttryckte att det här var startskottet på säsongen 2008!

Du har inte behörighet att skriva kommentarer.