Hårdvindshang och störtregn

Torsdagen blev blåsig i Kåseberga. Ingen flygning för eleverna på hangkursen, men på eftermiddagen kunde "gamlingarna" gasa loss rejält. Några kom direkt från flygäventyr på kontinenten. Det blev ett par galna timmar på Hammar, som avbröts först när ett jätteregn närmade sig.

Snart kommer regnet – dags att flyga hem

Hangkursen åkte bort till skolbacken ganska tidigt på morgonen. Det var en chansning, för vindprognosen var ganska bister. Och mycket riktigt så blev det för tufft i luften, men vi hade ett avslutande teoripass. Sedan släpade vi vår utrustning den dryga vägen tillbaka uppför backen och ned till bilarna. Vi åkte bort till stora Hammar-starten, dit allt fler började bege sig. Här är hela kursen samlad uppe på toppen: Kent, Jill, Jon, Nina, Anders och Irving stående och Björn på huk. Notera hängflygaren i luften. Ännu så länge var det för hårt för skärmar, men vindstyrkan droppade sakta ned mot mänskliga nivåer.

Hangkurs

Det var alltså till en början läge för att kunna flyga på låga hanget vid Hammar, så folk började samlas. Direkt från Slovenien, Österrike och Italien kom Robert Krol och Henrik Olander. Fredrik 500 kom direkt från födsloförberedeler på MVC, Stor-Hasse slet sig från flygtidningarna och Björn från hangeleverna. Nere på låga hanget var det massor med folk, för hela tjejträffen hade samlats där. Och vilken flygning det blev – troligen nya rekordtider för flera av oss på sträckan Hammar-Stenarna tur-och-retur. På tillbakavägen flög vi med full speed nere i vattenbrynet!

Full fart i vattenbrynet

Det blev för lätt till slut. Vi behövde utmaningar, så några av oss satte kurs västerut, mot skolbacken. Den där delen av flygområdet är grymt underskattad och outnyttjad. Första problematiken blir att passera bunkern där låga Hammarhanget går ända ned till strandnivå. Sedan är det ett lågt parti, cirka två meter högt, där man kan behöva ta några kliv på hangkanten. Sedan kommer man till ytterligare en bunker, en stor en, som man måste passera framför, och på samma ställe blir hanget ytterligare någon meter högre. Väster om stora bunkern bär det ofta en bit framför hangkanten, så man måste "våga" slänga sig ut över sandstranden för att få det bästa lyftet. På bilden nedan syns de bägge bunkrarna tydligt i bakgrunden.

Go west goung man

Björn och Fredrik fick sällskap av Pierre, som sedan fortsatte upp på kullarna ett par hundra meter in från havet. Pierre fick några ögonblick senare en intressant upplevelse tillsammans med en flock kor.

Fredrik och Pierre

Utanför Ystad började ett stort svart moln torna upp sig, och det var uppenbart att regn närmade sig. Alla ville flyga, men landade motvilligt när de kunde se hur regnet skummade vattnet bara några kilometer ut. För oss som var långt borta mot skolbacken blev det verkligen bråttom när vi insåg hur nära regnet var och att det var en stunds flygning "hem".

Bråttom hem

Samtidigt ökade vinden, och landning uppe på toppen blev "intressant".

Topplandning i sista ögonblicket

Landning och packning i stor brådska, och det var faktiskt med sekunders maginal som de sista av oss kom in i bilarna. Så här såg det ut fem sekunder efter att jag smällt igen dörren.

Regn och hagel


Och nu börjar allt fler strömma till, lägenheterna fylls upp. Vädret ser ostadigt ut de närmaste dagarna, men här nere litar vi inte på några prognoser. Vi vet alltför väl att en episk flygdag kan hända när som helst, bara man är redo och på gott humör.

Du har inte behörighet att skriva kommentarer.