Skärmflyg

Det blev en fin flygdag när Fenix för första gången flög på sitt nya sommarfält Vängsö. Molntäcket sprack upp på eftermiddagen, och vi fick fina termikflyg på låg höjd efter en mulen men vacker dag med mestadels perfekt elevväder. Fältteam 2 med Lennart LEK, Tord och Djuro stod för arrangemangen.

Efter den brådstörtade flytten från Malmby blev det panik att hitta ett nytt sommarfält. Våra blickar föll naturligt på en plats några mil söderut, som många Fenix-piloter besökt, flugit över eller rent av landat på. Ja, faktum är att vi till och med hade en klubbaktivitet där, efter flytten från Tvetaberg när vi ännu inte fått full tillgång till Malmby, läs reportage.

Vängsö flygfält ligger strax norr om Gnesta, och byggdes från början som ett av en lång rad postflygfält ut från Stockholm. Där finns Östra Sörmlands Flygklubb sedan 1938 som på ett sätt har varit väldigt smarta för att trygga sin långsiktiga överlevnad: de äger själva marken som flygfältet ligger på.

Premiärhelgen utlovade inget drömväder för långa distanser, men det var kassaskåpssäker flyging med svaga vindar och liten risk för regn. Det var till och med gröna pluppar på termikprognosen över Sörmland. Det såg med andra ord bättre ut än förra helgen då vi skulle ha premiär på det andra av de fält vi testar i år – Härkeberga på andra sidan Mälaren, nära Enköping. Då blåste hela helgen bort.

Vi har alltså två nya fält som ersättning för Malmby. Kanske väljer vi ett av dem till nästa säsong, men nu vill vi se hur det funkar på bägge, och den här dagen var det Vängsö som befann sig under luppen.

Man kan säga att det finns fyra faktorer som avgör om det är ett bra sommarfält eller inte.

  • Det måste ligga på vettigt avstånd från Stockholm, i vars närhet de flesta av våra medlemmar bor. Det gör Vängsö. Det är ganska exakt lika långt som till Malmby (och Härkeberga), men tar 10 minuter längre tid att köra (50 minuter) eftersom det inte är motorväg hela vägen. Någonstans där går väl smärtgränsen för de som inte är "die-hard"-entusiaster. Det finns övernattningsmöjlighet i stugor på flygfältet.
  • Det måste vara bra luftrum över fältet, och gärna åt flera riktningar. Vängsö har alltid 4 500 fot (1 350 meter) fri höjd, och kan öppnas till FL60. På Malmby hade vi också en sektor med FL60, men den kunde vi bara vara säkra på att få öppna på helgerna, vilket komplicerade smitningar i veckan eftersom normalhöjden bara var 2 000 fot (600 meter). Luftrummet norrut från Malmby var kass, medan man från Vängsö kan flyga på FL60 i alla riktningar. Härkeberga kan också öppnas till FL60. Man kommer inte så lång söderut, men sektorn är rätt stor, och öppnar för en fin poängplockarcup.
  • Man måste kunna lägga ut mycket vinschlina. Här hade Malmby en klar fördel. På Vängsö får vi i nuläget bara ut 700 meter i NV–SO-riktning, och 800 meter i VSV–ONO-riktning. Det finns dock mark för förlängning med ett par hundra meter om vi kunde komma överens med markägaren (och lade ned en del jobb). Härkebergas bana är 740 meter, även där hoppas vi kunna förlänga till nästa år.
  • Sist men inte minst, det ska vara bra termik över flygfältet. Och det var väl den stora frågan inför premiärhelgen. Vissa förståsigpåare har ju uttalat sig ganska kategoriskt om att så inte skulle vara fallet. Men vi har väl tänkt att "den som lever får se". Nu visade det sig att det var alldeles utmärkt termik så fort solen kom fram, och det var vi såklart glada över.

Sedan finns det andra aspekter som inte ska underskattas. Malmby var ju egentligen ett rätt tråkigt ställe, med undantag av de två åren då fallskärmshopparna var där. Det fanns varken ström, rinnande vatten eller ett anständigt dass. Och våra grejer förvarades i en container som stod väldigt ensligt till och blev utsatt för flera inbrottsförsök (varav ett fullbordat inbrott 2005 då allt blev stulet). På Vängsö finns allt det där (det var värt halva hyran bara att kunna gå på toa på ett civiliserat sätt på premiärlördagens morgon). Det finns även fik, och det gör det på Härkeberga också från juni.

Progosen för dagen var NO svängande till SO, men det blåste sydligt på morgonen så vi ställde vinschen vid vägen intill segelflygstarten, och starten uppe vid fotbollsplanen. Tord startade motorn på Wesslan och gjorde sig beredd.

Skärmflyg

Lennart Westerberg blev premiärpilot. Ingen releasehöjd att häpnas över, och vi började fundera över om vi valt rätt riktning. På höjd var det nordlig vind, kändes det. I bakgrunden (nedan) segelflygplan och den gamla bussen som utgör segelflygarnas startsekretariat.

Skärmflyg

Så vi vände på fältet, och då blev det bättre. Alltså, 700 meter lina ger inte mer än 250 meters höjd i svag vind, men det blev ändå rätt hyfsade flyg. (Vi bestämde att sänka vinschpriset till 40 kr så länge vi har dessa längder på strippen.) Man har ju nära tillbaka till starten, så det fanns gott om tid att snurra runt och ha kul. Ovan kopplar Lennart Karlsson in George Askew för start. George gjorde hela 12 flyg. LEK undrar på sin webbsida om det är rekord, men det är det faktiskt inte. Lika många flyg gjorde Gustav Hagberg på Barkarby för några år sedan, och rekordet innehar faktiskt skrivande president, som gjorde 20 tandemflyg i nollvind på Barkarby för en del år sedan (kunde knappt gå dan efter).

Det var väldigt fint i luften, och det innebar perfekt elevväder. Conny Lindh som startar nedan tillhörde dem som letat sig till Vängsö. Han har bara "backglidningslicens", och går nu höjdflygkurs med vinschstart.

Skärmflyg

Det uppstod några små gluggar i molntäcket, och det gick att kurva i stig några varv ibland. Men framåt halv fyra tyckte vi att det var dags att kolla in flygfältets fik. Där finns goda mackor och kaffebråd, och man kan även boka middag om man sover över.

När vi fått i oss kaffet hade solen börjat titta fram. Klockan var drygt fyra, och jag (Björn H) påminde om att många fina distanser har flugits ffrån Malmby med starte efter kl 17. Så vi sparkade igång verksamheten igen, och några av oss tyckte det var väldigt bra! På bilden fr v: Björn, Conny; Bertil, Henrik, Tord, Jörn och Djuro. Lennart står bakom kameran.

Skärmflyg

Det blev väldigt bra förhållanden. Trots den blygsamma releasehöjden var det inga problem att greppa termiken som kokade längs vägen och dungen väster om flygfältet. Det gick inte uppåt särskilt fort, men det vägrade gå nedåt. Man kunde segla runt på 200 och hitta stig var man ville. Jag roade mig att fotografera några av dem som kom upp på besök. Ovan är det George som just ska koppla loss. Nedan kommer Henrik, och han blev kvar i trekvart, ungefär som jag själv. Ingen kom över 550 meter, ändå var det underbar flygning, med mycket tvillingkurvande i samma blåsa. Vi fick sällskap av rovfåglar ibland också. Och utsikten är gudomlig, ut över Sörmlands mosaik av land och vatten. Och kan ni tänka er att segelflygarna hade packat ihop för dagen...

Skärmflyg

Jörn var med och jagade (nedan), och höll sig uppe en stund. Det såg fint ut, och nästa gång kommer han med högre upp.

Skärmflyg

Sammanfattningsvis så kändes flygningen på Vängsö väldigt lyckad. Vi kände oss väldigt välkomna, flygningen var bra, faciliteterna är bra. Det enda påtagliga minuset jämfört med Malmby är den kortare strippen som vi ska försöka göra något åt, men som sagt, så fort som solen tittade fram anslöt vi till termiken direkt, precis som första gången vi var här (se reportaget från 2000). Det funkade väldigt bra med segel- och motorflyget. Trafiken är bara en bråkdel av vad vi är vana med på Barkarby, så det var bara roligt.

Nedan packar vi ihop för dagen. Henrik, George och Björn poserar vid vindstruten.

Foto: Björn H och Lennart LEK   Text: Björn H

Du har inte behörighet att skriva kommentarer.