Svängom i Dalom

En skärmflygsommar utan ett besök på Gesunda är slarvigt förvaltad. Gesunda – Stockholms närmaste berg – är ett riktigt klassiskt flygställe till vilket de flesta har lte av ett slags hatkärleksförhållande. Så många gånger man åkt den långa vägen dit för att göra några gnetiga nedflyg, och varje gång släpa sig uppför berget igen bredvid en stängd lift.

Men en bra dag kan bjuda på suverän flygning, och med vackert väder behöver man inte ens flyga för att njuta av utsikten och den höga luften – Gesundaberget är ett populärt utflyktsmål. Om man dessutom ser till att passa liftens öppettider blir allt så mycket skönare. Och förresten, vad är det för vits med att landa DÄRNERE?

I början av juli 2001 hade ett gäng Fenix-piloter turen att pricka in en av de allra bästa dagarna på Gesunda. Vi flög fyra–fem timmar var på fredagen den 6 juli.

Fast äventyret började uppe i Sälen. Björn och Mats H, Hasse Kofot och Stefan F stämde träff i Sälen med Tony Ekström på Moguls, för att pröva en premiär. Vi skulle ge oss upp på Hundfjället för att hanga på dess sydvästra baksida. Man har flugit där förrut, men aldrig på sommaren. För att komma dit krävs några kilometers trekkande från den lift som är igång (och från vars toppstation man också kan åka plåt-rodel).

Hanget är flera kilometer långt och ett par hundra meter högt, och fantastiskt rent och fint. Det går bra att landa i backen, för därnere vill man INTE landa, det finns inga vägar, och promenaden hem kommer att bli lång. Promenaden är lång öven om man landar däruppe. Smartast hade varit att flyga hela vägen hem, men några av oss var inte riktigt mogna att flyga i den grymma termiken, så vi gick ned och vandrade tillsammans. Eller inte egentligen. Björn landade en bit in på bergsplatån och började balansera hemåt i medvinden. Lillebror Mats knatade efter.

Men Stefan och Hasse började spankulera i någon helt egen riktning. Utan kampass eller gps fick de bägge stockholmarna sig en läxa om vad som händer när man ger sig utanför tunnelbanan och pendeltågets täckning. Trots att sikten var perfekt över det kala fjället gick de 90 grader fel, med en flera kilometer lång omväg längs Hundfjällets östra kant som följd. Vi andra måste erkänna att vi också började tveka, trots att vi såg Tandåddalen i fjärran. Frågan var vilken av de avlägsna liftstationerna vi skulle sikta mot. Vi satsade som tur var på rätt byggnader. Vi tog rodelbanan ned. Kolla hur kul det är! Det kan verkligen rekommenderas!

Efter Sälen hörde vi att det var ett gäng flygare med bl a Johan K, Perka och Javid i spetsen på väg till Gesunda, så vi styrde kosan dit. Liften öppnar först kl 11, men när vi kom dit vid halv 11-tiden på fredagförmiddagen var Gustav redan på väg uppför berget till fots. Vi andra softade med en kaffe i restaurangen. När vi kom upp på toppen hade Gustav redan varit i luften i en halvtimme, och vi gjorde honom sällskap på direkten.

Ovan är Gustav i Luften, och Javid gör sig i ordning med sin nya hotta Windtech-skärm. Mats H längst till vänster är välutrustad med både armbågs- och knäskydd. Nedan kommer Javid in för topplandning medan Johan K förbereder start.

En liten stund senare – i den termiska skorsten som bildades över Gesundaberget denna dag gick det snabbt uppåt. Nedan har Johan K tagit sig några hundra meter över toppen.

Sedan började det hända mystiska saker. Ett helt gäng med andliga människor kom upp på toppen och började rigga upp högtalaranläggningar.

Och det visade sig att det skulle bli körsång på berget. Musikfestivalen "Musik vid Siljan" hade en workshop som promenerade runt sjön och höll konserter på knasiga ställen. Temat för eftermiddagens konsert var "vind och luft", och det passade ju ganska bra.

Vi samsades om utrymmet, men det blev lite trångt under själva konserten. En av Fenix hangaround-piloter hade lite problem att starta, för vinden hade minskat så det nästan var nollvind på startplattan. Då började körsångarnas barn att häckla honom, och tyckte att någon annan skulle starta istället. Men till slut kom denne person iväg på typ åttonde försöket, och då jublades det alldeles extra. Och på bilden nedan så går det ju riktigt bra.

Javid

Körledaren var alldeles förtjust efteråt, och uppfann nya allegorier för vår sport: "Det var så fantastiskt med dessa flygande män i trådar under sina segel — som jättelika kasperdockor dansade de framför oss när vi sjöng!"

Och liknelsen kändes inte helt fel. Vi var helt trashade på kvällen, för vi flög så mycket. Det blev en perfekt sjöbriscirkulation med starka termiska inslag, som gjorde att man kunde gasa på något grymt framför starten. Du som läser det här, tänk på att många olyckor händer på termiska hang just när någon ska balla sig framför starten, så det gäller att hålla tungan rätt i mun och inte ta ut svängarna över sin förmåga.

Björn

Det var en fantastisk flygdag. Själv gjorde jag tre timslånga flyg med topplandning varje gång. Det var första topplandningen på Gesunda för mig. Faktiskt första riktigt bra flyget på Gesunda "altogether". Särskilt kul var att gasa ut över kören och bjuda på lite akrobatik i fonden medan de sjöng.

 

Du har inte behörighet att skriva kommentarer.