Klubbresa till södra Spanien

För tredje hösten i rad åkte Fenix i september till södra Spanien för "säsongsavslutning" för sommaren 2001. Vi provade i år ett nytt flygcenter, Hotel California i Almuñecar. Där finns Dirk som är BHPA-instruktör och hans fru Tracy som förestår en utmärkt restauration.

Till skillnad från i Motril så är det promenadavstånd ned till staden, som dessutom är mycket trevlig med medeltida stadskärna och massor av smala gränder och uteserveringar. Bilderna på denna sida är blandade från några olika flygställen. Hela sexton piloter (15 Fenixar och en flygande matta-chaufför) plus Camilla var med på resan, som inleddes i aningen trevande väder men fick en strålande avslutning.

Det dröjde till en av de sista dagarna för de riktigt bra termiska förhållandena (tillräckligt bra för att denne webbredaktör skulle lyckas med en fullstall på 30 m höjd trots högst måttlig broms). Håkan har tagit täten, Marek och vi andra hänger på. Det här var i Ottivar, en dryg halvtimmes bilfärd upp från Almuñecar vid kusten. I bakgrunden tornar molnen upp sig över Sierra Nevada.

Vi besökte många olika flygställen, och det blev i vanlig ordning många mil på de spanska vägarna. Enda riktiga missräkningen var att vinden låg fel då vi tog oss upp över 2000-metersnivån i Sierra Nevada. För att ta sig upp på bergen kör man (som vanligt) på smala läbbiga vägar. Och ibland stöter man på oväntade hinder.

Urban och Olle startar med tandemskärmen.

  
  

Brant promenad upp till starten. Per R och Javid pustar ut till vänster. Instruktör Dirk kajtar med Javids skärm till höger. Utsikten är fin, i fjärran ser man Granada.

 

Vi flög över branta terasseringar i en dal som såg ut att kunna pumpa upp bra med termik. Men det var inte alltid det funkade. Hela tre gånger avbröt jag (Björn) flyget och landade en bit ned i backen för att vandra upp och starta om. Behöver jag tala om att det såg brantare och högre ut när man landat?! Tror jag förlorade minst tre liter vätska på den längsta klättringen från sluttningen bakom ryggen på denna bild. Det var roligare att kurva en stund över starten (nedan).



  

Landningsplatsen nedanför Cenes låg på en gammal soptipp bredvid huvudvägen upp till Sierra Nevada. Det var stort och platt. Ovan tar Björn S mark till vänster, och Bertil till höger.

Håkan landar i nollvind. Nedan begrundar Björn S det faktum att vi skärmflygare så ofta hamnar på soptippar. Åtminstone i Spanien. Det är av förklarliga skäl: De är ofta platta ovanpå, och ingen annan vill vara där eftersom det luktar lite mysko. Därför finns det utrymme att landa.

Du har inte behörighet att skriva kommentarer.