Inte helt sant, det finns dom som påstår att de backglidit på södra sidan, ned i grytan mot parkeringen vid infarten till Hagaparken. Men det är ju helt fel sida. Den flygbara backen vetter mot norr, mot SAS huvudkontor i Frösunda. Gustav och Björn blev alltför nyfikna en dag i mars och knallade upp på toppen.

Utsikten är helt hänförande. Det här är nog en av de högsta platserna i hela stan. Man ser långt in över centrala Stockholm, och varenda kulle runtom staden. Starten är perfekt. Toppen på kullen är platt och så stor att man kan landa ett par ryska transporthelikoptrar på den.

Vi bestämde på stående fot att flyga här så fort det gick, och eftersom det här var vintern med en envis nordan, så gick det ganska snart. Fredagen visade sig bli en fantastisk dag med sol och nordlig vind.

Enda kruxet med backen är att landningen ligger lite i lä av en rad med stora popplar. Risk för turbulent landning alltså. Men om vinden är stark, resonerade vi, så kan man antingen hålla sig kvar i luften och topplanda, eller landa halvvägs ned i backen. Om man faller ur och flyger hela vägen ned så torde vinden vara så svag att rotorerna är hanterbara.

Det var lite kul den här dagen, för det var EU-toppmöte och ryske presidenten Vladmir Putin var i stan. Det hade snackats om avstängda motorvägar och specialstyrkor överallt. Var skulle en spaningsstyrka gräva ned sig om inte på toppen av Hagatoppen? Men den långe mystiske man som stod och fibblade med en Uzi på toppen när vi gick upp med våra stora mystiska ryggsäckar var inte Säpo eller ryska säkerhetsagenter, utan Peter Sjöstedt som pillade på sin digitalkamera. Ingen polis så långt ögat räckte (=ganska långt). Inte förrän senare. Här kommer Björn Svedemar lunkande uppför den långa backen.

Vi hade slängt ut ett meddelande på svararen, och piloterna började strömma till. Vi började med att röja bort lite fula taggbuskar på starten. Biltemas ihopvikbara röjsåg är ohyggligt effektiv, och när vi kom upp i varv fick även några dumt placerade trän flytta på sig. Undrar om det här formellt tillhör Nationalstadsparken?. Sedan prövade vi att balansera lite på toppen, och så blev det dags för första start.

Det var lite för svag vind för att det skulle gå att hanga upp över toppen mer än en liten stund, men ändå jätteskön flygning. Ett par vändor fram och tillbaka framför toppen, sedan landning en bit ned i backen. Efter ett tag dog vinden helt, och det blev fina backglidningar ned och landning i "rotorgrytan". En viss skärm med namn "Bettan" gjorde en närmare studie av en stor sälg, och sågen kom till användning igen.

Vi missade precis Putins kortege till Arlanda, annars hade vi väl blivit arresterade hela bunten. Vi hade just landat då polisens spaningshelikopter kom susande söder ifrån. Det hade blivit alldeles tyst, och vi förstod att motorvägen stängdes av. "Rulla skärmarna till långa korvar, ta på er huvor dom som har och se mystiska ut" vrålade Björn, och minsann om inte polishelikoptern tvärnitade i luften och riktade värmekameran ned mot de misstänkta tjetjenska separatisterna.

Hagatoppen är nog ett av de flygställen där man syns bäst i hela staden. Motorvägen nedanför har tät trafik och exponeringen blir i klass med Gärdet. Här ska vi flyga ofta när nordan blåser!