SM-vecka i le Grand Bornand

sm98 01

brinkebySM i skärmflyg ägde rum under veckan 23–29 juli i Le Grand Bornand mellan Annecy och Chamonix i Frankrike. Här följer ett exklusivt reportage från SM, skrivet av svenske mästaren själv – Peter Brinkeby –  med foto och kommentarer i blått av Fenix Björn Hårdstedt som var på plats som friflygare.

 

 

 

Måndag – Jocke försvinner

sm98 03

Jocke är borta. Han ar en ung, grymt entusiastisk pilot fran VSK som påminner en smula om mig sjalv (Peter B) med sitt oorganiserade och oansvariga leverne. Dagen innan, när en stor svärm av piloter for runt för att känna på luften ovan starten på berget ovanför Le Grand Bornand, tappade Jocke plånbok med femtusen kronor, GPS, vario och annat smått och gott fran sin sele som varit lite trångt packad. Dragkedjan sprack helt enkelt. Kan hända vem som helst. Faktum är att det har hänt mig under en PWC-tävling -96 där jag blev "påtvingad" en GPS-svart-låda som skulle dokumentera toppiloternas positioner under hela tävlingen för media och publikens beskådning. Dragkedjan i min sele gick liksom Jockes sönder och organisatorerna förlorade utrustning värd 40 000 kronor. Som jag sa: kan hända vem som helst.

Jocke hade en bra ide. Polarna letar på marken med hjälp av apostlahästarna medan han tjusigt flyger omkring ovanför i sin skärm och lågsniffande letar upp de förlorande godsakerna. Bra plan tyckte alla, tills Jocke iklädd endast shorts får fart på dagens första blåsa och börjar skruva sig uppåt till 4 000 meter. Polarna blev inte särskilt imponerande när Jocke blev en allt mindre prick på horisonten. Jocke flaxade iväg till Schweiz (imponerande distansflyg under vilket han ibland fick gå ned någon kilometer för att han frös om benen) och landade i Sion. Utan pengar träffade han en tant som letade upp en person som lånade honom en telefon. Med den ringde han hem till Äventyrscenter i Göteborg och fick mobilnumren till sina före detta kompisar i Frankrike som han flugit ifrån mitt i letandet. Han frågade snällt om dom kunde hämta honom eftersom han hade varken pengar, pass, kläder eller skärmsäck med sig. Naturligtvis hade de uppringda bättre planer för dagen än att köra 40 mil tur och retur till Schweiz. En replik som uppsnappades under de många telefonsamtalen var "det skulle du tänkt på innan du drog!".

Jocke blev nu tvungen att gå till polisen och Svenska konsulatet för att tigga pengar och hjälp. Han fick ett äpple att äta (vad skulle vi ta oss till utan utrikesförvaltningen) och spenderade natten inlindad i sin skärm i en busskur någonstans i Genève medan vi andra hade en hyfsat bra tävlingsdag.

Tisdag – Tävling, Task #1

Under tiden visade Pierre Naville att han är en synnerligen kompetent tävlingsledare, med mycket erfarenhet av området, genom att sätta en lagom svår 40 km-bana runt om i området där åskådarna kunde betrakta hela racet från Le Lachat de Chatillion (startberget på bilden ovan). Jag tror att de flesta deltagarna var hyfsat imponerade över Le Grand Bornands roliga, men iband tekniskt svåra flygning. Tord Björquist som var en av förhandsfavoriterna, var bara en av många som på någon del av banan klantade till det, och fastän jag själv var läskigt nära att följa "Tårtans" exempel, kunde jag snika till mig en första plats. 12 lyckliga skärmflygare sågs gå över mållinjen.

sm98 02

Björn: Av de två Fenix-piloter som fanns på plats deltog endast Ola Ricktun i själva tävlingen, och han tävlade officiellt för VSK. Han bombade som en av de första redan före turnpoint 1. Det skulle gå bättre senare i veckan. Jag (Björn H) friflög i första heatet (task #1) precis som om jag deltog i tävlingen. Startade en halvtimme efter att fönstret öppnades och jag hade kollat in hur tävlingspiloterna bar sig åt. Höll på att tappa allt meddetsamma, men fångade en blåsa i allra sista stund vid bergets fot. Hämtade upp till tvåhundra meter över start, högre kunde man inte gå utan att köra upp huvudet i vispgrädde.

Gick mot turnpoint 1 med två pauser för att tanka lite höjd. Fograferade turnpointen precis som man ska göra i tävlingen, och vände sedan tillbaka mot starten. Några strök längs bergssidorna i öster, men jag valde att följa dem som flög rakt fram tillbaka över starten. Det blev ett häftigt molnsug efter att jag kurvat med en örn. Pekfingrarna hängde runt A-linorna mest hela tiden. Min vana trogen drog jag en komplett frontkollaps vid första öronen, lie kul måsta man ju ha också. Jag passerade starten men kom tyvärr inte över nästa berg på väg till turnpoint 2. Landade i dalen inte långt ovanför själva byn. Flyget hade gett cirka 160 poäng, vilket hade räckt till ungefär 35:e plats i det första heatet – av 55 deltagade svenskar. Det var jättekul att "tävla". Nästa gång ska jag vara anmäld som deltagare.

smannecy1Onsdag – Tävling, Task #2

(Peter igen:) En utmanande bana på 58 km blev målet för dagen. Fantastisk flygning över Annecy-sjön och tillbaka till LGB var enligt Herman (Grönqvist) det mest fantastiska flyg som han någonsin gjort. Tufft racande i äkta världscupstil med starka blåsor och vackra glid gav de flesta hemkomna piloter ett leende som höll sig till nästa dag. Ett flyg av den kalibern får man inte ofta. En klassiker. Jag och Tårtan lyckades tillsammans med en Japan ta en stark ledning som vi höll anda in i mål. Tord gick först över mållinjen med endast några sekunder till godo på mig och Japsen. Under tiden fastnade Jonas Svedberg på ett lågt hang tillsammans med svenska friflygare i Annecy. Jonas fastnade länge, blev kvar lite till och efter det så kom han inte riktigt ivag... Efter ytterligare några timmar hade Jonas givit upp – då kom blåsan som han hade väntat på så länge och lyfte honom upp till vad vi andra tyckte var normal flyghöjd. Därifrån kunde han glida in i över mållinjen efter nästan sex timmars flygning (Tårtan, japsen och jag fixade det på 2.45!)

Björn: Vi som friflög hade åkt ned till Annecy redan på förmiddagen, och kom i luften strax efter lunchtid. Vi låg och hangade ovanför starten i någon timme, men sedan blev det tråkigt och jag gjorde ett försök att ta mig upp till de "Tänder" (Dents de Lanfont) som vi knappt ens kunde se under de förskräckliga resan i påskas (se reportage). Först ett skutt bortåt höger för att se om det bar. smannecy2OK. Sedan in i ravinen emellan, där det låg en massa sten och grus och bakade i solen. Svosch, och hej upp i luften några hundra meter över starten. Men det lustiga var att blåsan inte drog in mot berget utan längs med kanten. Jag flög ur och ned mot ravinen igen. Och nu kom hjälp i form av de första tävlingspiloterna från LGB. Hur kommer de att göra för att ta sig upp? De brakade rätt in mot det gröna, och sveptes upp nära nära berget. Jag gjorde likadant, trygg i förvissningen om att jag flyger en mycket stabilare skärm än deras tävlingstyg. Det kändes som att släpa fötterna i trädtopparna, men uppåt gick det. Man kurvade inte, utan körde så att säga på serpentinväg fram och tillbaka uppför bergets skogbeklädda lutning, ända till dess skogen tog slut och bergväggens gråbruna vertikal inbjöd till dans. Jag tackade ja till uppbjudningen och greppade mina bromshandtag extra stadigt.

I Tändernas södra ände ligger en brant grussluttning omedelbart nedanför väggen. Den måste bara rocka. Och mycket riktigt. Det tog inte lång stund förrän jag flög högt över Tänderna. Det var skumpigt så det förslår, men jag lyckades ändå ta några skarpa fotografier samtidigt som jag skrek av lycka. Under mig forsarde tävlingspiloterna nui högsta fart ut över Annecy-sjön och turnpointen på andra sidan sjön.

smannecy3Sedan vände jag hemåt, mot Le Grand Bornand, och hann nästan halvvägs innan jag flög in i Lärotor över Thônes, en stad med en närmast pervers kärlek till att bygga kraftledningar kors och tvärs. Jag fick ungefär varenda i litteraturen beskrivna kollaps plus några till, och loggade 11 m/s i sjunk. Men med lite "aktiv flygning" tog jag mig ned hel och ren. Jag kom mig inte ens för att vända mot vinden, jag ville bara flyga rakt fram, och gjorde en ganska hård medvindslandning efter att nästan bokstavligt talat ha särat på benen för lyktstolpar de sista metrarna. Fram med mobiltelefonen, och min franska väninna kom och hämtade.

Peter igen: På kvällen var Jocke tillbaka i byn.

Torsdag – Tävling, Task #3

Morgonen fylldes med strålande solsken som vi vid det här laget började bli vana vid. Positiva och glada åkte alla upp till starten där Pierre briefade om dåligt vader på eftermiddagen men ett kort heat med landning innan kl 15 skulle vi nog kunnna klämma in. Banan sattes till 31 km och alla flaxade iväg under en hyfsat låg molnbas jämfört med dagarna innan. Jag och Peder flaxade väl kanske mest med armarna när vi helt plötsligt och absolut helt oväntat finner oss valdigt lågt och väldigt sent efter starten. Själv så fortsatte jag med lågsniffande hela banan medan Peder (Dyrssén) på något vis flög ikapp ledargruppen en aning.

smannecy4Många olika vägval med en hel del svåra passager, gav en mycket intressant bana som igen togs hem av Tord Björquist. Imponerande. Johnny Bergholtz flög valdigt bra hela banan tills... kortslutning i hjärnan gjorde att han flög åt helt fel håll när egentligen bara finalglidet återstod. Resten av klungan han var med (inklusive lille mig) spettade med fullgas mot mållinjen medan Johnny bestämde sig for att ta en extra, egen fotopunkt åt andra hållet vilket också gjorde att han bombade ett par km från mål. Hans lilla manöver kostade honom antagligen en sjätte plats i SM. Exakt klockan 3 kom den hårda dalvinden som Pierre hade utlovat. Puh, hann precis att avsluta ytterligare en utmärkt tävlingsdag.

Resten av veckan

Resten av tavlingen blev installd pga vind och åska. Drygt 70 tävlande med uppskattningsvis 40 "groupies" spenderade dessa dagarna med att utforska vad Haut-Savoi kan erbjuda i form av skärmflygssubstitut. En viss go-kart bana i Thônes fick säkerligen ett ekonomiskt uppsving när jag själv och ett tjugotal andra halvgalningar gjorde upp om SM-titeln i skärmflygar-karting. Canyoning, klättring, MTB, downhill-skateboardning, ost/fondue-ätning, simning och en hejdlös massa öl var andra substitut som kom i användning. Kort och gott så hade jag själv en fantastisk vecka och jag hoppas att alla ni andra som var där tycker likadant. Tack för att ni kom.

Text: Peter Brinkeby   Foto: Björn Hårdstedt






Du har inte behörighet att skriva kommentarer.